Hans namn är Christer

Jag spånar på en längre serie. Har haft tankar på att göra den sedan jag var tjugofem. Historien är riktigt bra och den utvecklas i mitt huvud hela tiden. Det känns som ett enormt jobbigt projekt att göra då boken förmodligen kommer att bli lång men jag antar att man får ta sådana saker pö om pö. Jag är för uppbokad i år för att kunna börja teckna på den, men jag skriver lite granna på den när jag känner för det. Kanske ska min favvo deckare Christer Pettersson vara med på ett hörn i historien. Skulle vara bra. Det skulle ge mig en chans att som manuskille kunna känna lite lätt på karaktären Christer och se åt vart han drar.

Vertigo

För ett tag sedan så blev jag intervjuad av en tidning från min hemort Skaraborg. Intervjun ( som jag kommer att lägga upp ganska snart tillsammans med några andra reportage) blev bra, men hon saknade en bild på mig då hela intervjun skedde över telefon. Jag och min flickvän bestämde oss för att gå ut och fota i vår soliga sommarstad Malmö. Johanna berättade att hon brukade gå upp på taket på en gammal fabrik och fika med sin väninna och att det stället skulle vara en perfekt plats för fotografering. Det tyckte jag lät som en jättebra grej och efter lite lirkande med en rostig dörr bar det upp för spiraltrappan mot taket. Halvägs blev jag påmind om att jag faktiskt hade (och fortfarande har) en fruktansvärd höjdrädsla. När vi var på tredje våning vek sig benen under under mig. Rädslan och skräcken hade åter igen triumferat. Så kan det gå.

Som en galärslav

Jag har kommit igång riktigt ordentligt med "En hjälpande Hand" nu. En sida per arbetsdag i tre månader. Det är vad som kommer att krävas av mig om jag ska ha någon chans att hålla deadline. Men... Det känns faktiskt gött. Det är roligt att arbeta igen. Jag har verkligen inte gjort mycket de senaste månaderna. För var dag som gått så har man kännt sig lite mindre som en serieskapare och lite mer som en töntloser, men nu är man på väg tillbaks igen. Jag kan nog leva med en svidande nackvärk, krasande fingrar och överarbetad hjärna. Det är ändå det här som jag lever för. Serier. Jag har dessutom extremt mycket frihet i hur jag lägger upp och tecknar sidorna och det är det ju inte alla som har.

Silhuetter. En Skräckantologi

Myling Media är ett nystartat serieförlag har precis kommit ut med sin första antologi som de valt att betitla "Silhuetter".
Jag och ett gäng andra svenska serieskapare är med i boken. Det vi har gemensamt är dels skräcktemat och dels att vi alla är från Sverige. Jag väntar ivrigt på att få sätta tänderna i ett ex utav boken och kunna ta del utav de andra bidragen som finns nedpräntade innanför dess pärmar. Jag har läst två recensioner av boken och det verkar som att den den föll i god jord hos båda kritikerna. Låt oss alla hoppas på en ljus framtid för detta nystartade förlag.

Svenska Freds projektet.

Jag har blivit projektanställd att teckna en sextio sidor lång serie om Svensk vapenexport. Fredrik Quistberg är manusförfattare och Fabian Göranson är seriekonsult. Jag har gjort några sidor nu och allt känns helt okey. Kommer att bli en jäkla massa jobbande framöver. Jag måste rikta ett särskillt tack till Fabian som rekomenderade mig som tecknare till Fredrik. Tack Fabian. Jag kan kanske om jag får visa någon bild från serien längre fram.

Pandafangs

Jag blev kontaktad av min tjejs kompis som är producent. Han har som jag förstått det ett litet skivbolag som ger ut skivor av tidigare osignade människor som dom på bolaget tycker gör intressant musik. Han hade sett min bok Dödvatten och verkligen gillatden och bett mig göra ett antal bilder på blodtörstiga pandor, samt en Logga. Loggan är den ni nu ser och den enda av bilderna som inte har en panda i sig. Jag hoppas att det går bra för Pandafangs.

Skräckministeriet.

Fan vad jag älskar skräck. På torsdag klockan 21.30 börjar Skräckministeriet på tvåan. Jag hade sett om programmet på TVn tidigare och nu valde jag att kolla upp mer om det på nätet. När jag läste om programmet märkte jag hur mycket jag verkligen ser fram emot att programserien börjar. Nästan allt jag tycker om ges ut extremt småskaligt, eller kursar på grund av vikande försäjning. Vissa saker krashar när ett gäng moralister börjar snurra omkring och skapa panik bland befolkningen.
Rollspelsbranchen i Sverige verkar föra en tynande tillvaro. Synd, därför att produkterna som kommit ut har hållt absolut världsklass både när det gäller idé, layout och illustration. Det verkar som att rollspelssverige aldrig lyckades få tillbaks det som gick förlorat under det tidiga nittiotalet. Det är intressant att både seriedöden och rollspelsdöden kom ungefär samtidigt. Båda orsakade av ett gäng människor som inte riktigt visste vad dom pratade om och kanske inte heller kunde förstå konsekvenserna av vad de ville få igenom. Den goda moralen ger oss i förlängningen inget annat än urvattnad skräp.