Utställning i den Kungliga hufvudstaden

Jag ställer ut mina orginal på serieteket den 16 Maj! Tiden för vernisagen är klockan 14 00.
Kom förbi. Nu måste jag dricka kaffe och äta en bulle innan allt börjar kallna.

Aftonbladet recenserar EHH

Aftonbladet - 2010-04-11 - Sida: 5 - Sektion: Kultur - Del: ab

Författare: Ulrika Stahre, Ulrika Stahre

seriealbum Svensk vapenexport: det luktar sent 80-tal, Boforsskandal, mutbrott,
mystiska dödsfall. Antagligen beror 80-talskänslan på att ämnet inte har debatterats
särskilt livligt sedan dess. Murens fall, konflikter längre och längre bort.

Vi vet ju att svenska vapen dödar. Men också att svenska kläder gör det.
Globaliseringen har relativiserat allt. När journalisten Fredrik Quistbergh och
serietecknarna Fabian Göranson och Lars Krantz tillsammans skapar albumet En
hjälpande hand (Atlas förlag) om en man som våghalsigt bluffar sig fram i
vapenhandlarvärlden, är det skarpt och omtumlande. Zven Johansson bygger en riktig
luftbubbla kring ett massförstörelsevapen som han sedan drar till vapenmässa för att
kränga. Och kränger, det gör det. Både av berättelsens egna skruvar och av
tecknarstilen - en Charles Burnsinspirerad, svart karnevalisk mardröm. Interfolierat
med berättelsen finns faktasidor om vapenexport. Texter man kanske inte vill pausa
för att läsa, men pedagogiska och tydliga i all sin upplysande iver.

Bildtext: Zven Johansson i En hjälpande hand .

Recension av En Hjälpande Hand.

Källa: Göteborgs-Posten
Datum: 2010-03-26

Sverige på offensiven

Anfall är bästa försvar. I mitten av 90-talet spolade Sverige den
försiktiga attityden, gick på offensiven och införde inom loppet av
ett par år en avancerad sorts dubbelspel. Sedan
Krigsmaterielinspektionen blev Inspektionen för strategiska produkter
och rustningsindustrin styckades i konkurrerande/kompletterande delar
(BAE Systems Bofors gör business med Indien, Saab Bofors Dynamics med
Pakistan), ingår det här landet i världstoppen av vapenexporterande
nationer. Fast om vapenexport är som folksport, borde den väl väcka
långt mer uppmärksamhet? I kortromanen En hjälpande hand (Atlas) gör
hursomhelst serietecknarna Fabian Göranson och Lars Krantz tillsammans
med journalisten Fredrik Quistbergh sitt bästa för att dechiffrera det
nya kamouflagespråket och pangpangaffärerna med krigs- och
förtryckarregimer. I grunden finns den ganska banala historien om
entreprenörerna som ror hem storordern, men det är i alla fall bara
författarna som kommer undan med hedern i behåll.

Lisa Ahlqvist
* * * * *

My ex eerie apartment

Det spökar i mitt ex lägenhet!

Olika typer utav ljud hade hörts under en längre tid i lägenheten. Inget allvarligt och ingenting som hade varit värt att lägga notis om, men när jag en kväll precis hade kommit ut ur hennes dusch så kunde jag känna en beröring på min kropp. Jag berättade det hela för mitt ex och vi började skoja om att hon hade ett perverst spöke hemma. Det var väl egentligen här som allting började att eskalera.

Bara någon dag senare berättade hon om att en petflaska som stått på bordet plötsligt valt att trilla ner från stället där den stod på. En kort tid senare förtäljde mitt ex för mig att hon vantrivdes och att ingenting bra någonsin hade hänt henne i lägenheten som hon bodde i. Hon kände sig instängd.

Den utjänade plastförpackningen av gammal skinka som legat i papperskorgen hade börjat att skrynkla sig (återigen under nattens timma) samtidigt som högtalarna hade gett ifrån sig ett elektriskt surr. Surret hade kommit och gått tidigare, men den här gången lät det oroväckande högt.

Mitt ex hade tidigare fått rekomendationen att säga "Du är inte välkommen här" fyra gånger. Sagt en gång åt varje väderstreck samt hållandes en dolk. Brödkniv duger. Trodde jag. Men uppenbarligen räkte det med att uttala orden. Då skulle anden förstå och respektera hennes vilja och. tja. Försvinna. Detta hade hjälpt men nu har anden valt att komma tillbaks igen. denna gång starkare än förut.

Vad är det med Malmö? jag har aldrig tidigare stött på så mycket konstigheter som här.

The Transylvanian Cult

Jag har börjat att arbeta inom hushållsnära tjänster. Det företag som jag arbetar för drivs utav en Rumän och min väldigt godhjärtade arbetskamrat är Transylvanier.

Under den första dagen på jobbet så skulle jag bli informerad av den enda svensktalande kvinnan på stället. Hon gick igenom diverse rutiner och tappade plötsligt A4 arket hon höll i. Inom bråkdelen av en sekund hade min Transylvanske vän snappat tag i det. Papperet hade knappt lämnat hennes hand!

Senare på dagen när vi arbetade med att skyffla bort jord och bråte (i slutandändan elva jävla ton!) från en tomt så föreslog min Transylvanske vän mig att vi skulle avbryta för att äta. Sagt och gjort. Vi begav oss till IKEA som bara låg någon minut därifrån. När vi väl äntrat lokalen började min vän bli nervös. Han undrade vad jag ville ha. " Köttbullar och potatis" sa jag. "I´ll... Go wait in the car" sa han. Jag var dödshungrig efter allt slit.

Alla utom jag och en kvinna inom administrationen är Rumäner (kanske till och med Transylvanier). Många av dem är bleka och avmagrade. Min transylvanske vän verkade onormalt van vid att gräva. Något säger mig att han har skyfflat jord både i och ur det ena och andra stället förr...

Är dessa på ytan så trevliga Transylvanier (låt oss ponera att alla är det) egentligen Ghouls? Mycket pekar ju på det. Vad är i så fall min roll i det hela? Jag var den enda personen som blev arbetsintervjuad. I mitt CV stod det bara om olika typer utav tecknarjobb som jag haft (det blev en mixup utav mina CVn så arbetsgivaren fick fel ark). Jag vet inte, men jag dricker av hävd inget utav det "kaffe" som de erbjuder mig. Dom säger att kaffet är gratis men erfarenheter från tidigare säger mig att gratis inte alltid är godast. Vad för typ utav dekokt kan de ha åtanke att lura i mig? jag vill inte veta.

Be för mig bröder och systrar. Och skulle ni se mig på staden med en spade i näven och ett tomt uttryckslöst anlete be i så fall även för er själva. En bit av det mörka Transylvanien har precis slagit rot i malmö.