Jag är galen

Plats: En av Willys storköp i Malmö. Grönsaksavdelningen.

Pojke: -Mamma.

Mor: -Ja?

Pojke: -Vad är det med den mannen?

Mor: Ingenting. Han är galen.

Jag ska beväpna mig.

Om inte alltför lång tid så ska ska jag åla i mig den slitna mockajackan, knyta på mig mina stålhättade kängor, osäkra pistolen av märket "Purifire" och öppna dörren till en mörk framtid i ett förruttnande universum.
Inkvisitionen, ledd av den evige Kejsaren kommer att hålla sin skyddande hand över mig. Vara min ledstjärna mot de krafter som spys ut i mörkret och tomheten av det som kallas "The Warp".
Mitt namn kommer att vara Octavia och jag kommer att låta pistolen vara min dömande hammare av rättrådighet i en framtid där allt som finns är krig.

Eller kort och gott. Snart ska jag börja spela rollspel igen. Dark Heresy närmare bestämt.

Recension av "En hjälpande hand"

På bloggen "Enbokcirkelföralla" finns en recension utav EHH. Det verkar verkligen som att hon (Karin) tyckte att boken var bra. Hon tyckte att den var informativ, underhållande och bra tecknad. Fasen vad gött.

Fan art: Mara Från Ulthar (Trudvang tappning)

Mörka skuggor faller över Ulthars hamn. De svarta galärerna bär på slavar i sina sköten. Det verkar som att en viss inflytelserik slavhandlare har fallit för eget grepp och förhandlat sig en smula. Är det synden som straffar sig själv måhända?
Varför är katter så förknippade med månen och vad finns egentligen på dess baksida? Har dom som påpekar att månen är förknippad med galenskap rätt?

Vill ni veta svaret på dessa frågor? Läs i så fall Mara Från Ulthar av Karl Johnsson.

Trollfolkens svarta blod

Trollen och människorna i Osthem har alltid levt nära inpå varandra och man ser ofta trollens tragiska efterlämningar manifesterade i kött. Detta sorgliga och utstötta folk kallas helt enkelt för halvtroll. De för en hård tillvaro och den enda chansen de har att kunna resa sig över graden av träl eller möjligt vis tjänare är visa sin duglighet i strid. Inom krigskonsten kan de räta ut sina kuvade och krokiga ryggar därför att de må endast vara en halv människa men yxan och svärdet gör dem till en hel krigare.
Det är inte konstigt att man träffar på Stormlänningar med gula ögon. Detta är ett arv från trollen som är så pass vanligt förekommande att det inte ses ner på av gemene man.

Det ni ser på bilden är dels en Stormländsk kvinna med trollögon och dels ett halvtroll. Båda i krigets tjänst

Hirdman

På kontinenten Trudvangs Östra sida ligger ett hårt och kallt land. Där ett pälsklätt, vindpinat människosläkte är förhärskande och där trollfolken, även kallade Bastjurs närvaro aldrig är mer än ett andetag bort.
Detta är Osthems rike och här råder den starkes rätt. Detta förkunnar deras gud Storme. Den grymma traditionen av att blota sträcker sig långt tillbaka i tiden och mankraftiga är de antal trälar som hissats upp i blotstången under de högtider dessa barbarfolk har. De som åldras och känner vekheten i sin kropp kan inte räkna med att bli visade någon misskund.

Det många andra människosläkten ser som skrock och vidskepelse ser Stormlänningen som faktiska sanningar. Trollkarlar, siare och övriga vitnervävare kommer finna vistelsen i Osthem ensam... och högst dödlig.

Det ni ser på bilden är en hirdman. En krigare för den Stora guden Storme. Detta kan man se genom att han genomgått en så kallad skalljod. Detta betyder att man rakar av allt hår, eller delar av det. Man genomgår skalljod först när man dräpt sin första fiende. De som inte varit med i enviggar, dödskamper och härslag och därigenom dräpt får hålla sitt hår långt och sitt skägg orakat. Av de fyra stora folkslagen så har alla utom de egensinniga Vildbronjorna denna tradition av rakad skalle.

Sköldmö

Det sägs att de människor som bildat det som kallas Osthem, de som nu går under namnet Stormländare en gång var ett flertal folkstammar skiftandes i tro och tradition. De kom från det kalla norr där de grymma Bastjurs har herraväldet. Kemorer, Bulturer, Arker och Vildbronjor. Vildfolk var de alla. Svaga och splittrade. Men så kom dagen då den mäktige Gerban vandrade Trudvangs östra sida. Det var han som fick de vilda folksalgen att samla sig under ett banér och en Gud. Storme. Den Stora guden med sin brokiga syskonskara. Ännu finns de gamla trditionerna kvar. Inbakade i den nya tron lever de. Och undanträngda lever de som vägrat anpassa sig. De små folkstammarna som valt att vandra den sorgliga, ensliga stigen av förflutehet. i Osthem lever också de som hade landet innan Stormlänningarna kom. Här lever också de stolta Tronlänningarna.

Det ni ser på bilden är en kvinnlig Gerbanis anhängare. En kvinnlig krigare, eller som det heter Sköldmö. Det avhuggna huvudet invid henne är från ett Bastjurs. Närmare bestämt ett litet skogstroll.

Stockholmsbesök (Med yxa i hand och kvinna i famn rider Conan mot omöjliga odds)

Från måndag till onsdag var jag i den kungliga huvudstaden. På tisdagen var det releasefest för En Hjälpande Hand. Det kom mycket folk och det var en trevlig stämning på puben där vi befann oss. Jag, Fredrik Quistbergh och Fabian Göranson blev intervjuade och senare så tecknade jag även i folks böcker.

Jag träffade också flera seriefolk där. Jag hade givande samtal med både Carl johnsson, Martina Bergsjö, Steff Gaines och Loka Kanarp. Jag och Steff följde med Carl och Martina hem där vi diskuterade Pulp och mycket annat. Jag fick även höra Carls smäktande ballad om Conan akompanierat med gitarr. Vackert och även en passande avslutning på en serierelaterad kväll.

På vägen hem till Malmö så läste jag Mara från Ulthar. Svensk fantasy. kan det bli bättre?

Nu ska jag hem och teckna barbarer.

Tack fabian och My för att jag fick sova över hos er.

En Hjälpande Hand In Motion Picture!

En animerad sekvens av En Hjälpande Hand finns nu på youtube. Här är adressen.

http://www.youtube.com/watch?v=LhRG2FyJFwM

Som vanligt så kommer jag till korta på det tekniska planet och kan inte länka den åt er. Synd för mig. Det hade varit snyggt att ha den här på bloggen.

Jag är evigt tacksam till dig du goda (och tyvärr okända) människa som gjort animationen. Jag tyckte att det blev skitsjyst. Även ett stort tack till musikern som fixat en underbar undergångsstämning med ljudet. Tack allihop!