Det sägs att de människor som bildat det som kallas Osthem, de som nu går under namnet Stormländare en gång var ett flertal folkstammar skiftandes i tro och tradition. De kom från det kalla norr där de grymma Bastjurs har herraväldet. Kemorer, Bulturer, Arker och Vildbronjor. Vildfolk var de alla. Svaga och splittrade. Men så kom dagen då den mäktige Gerban vandrade Trudvangs östra sida. Det var han som fick de vilda folksalgen att samla sig under ett banér och en Gud. Storme. Den Stora guden med sin brokiga syskonskara. Ännu finns de gamla trditionerna kvar. Inbakade i den nya tron lever de. Och undanträngda lever de som vägrat anpassa sig. De små folkstammarna som valt att vandra den sorgliga, ensliga stigen av förflutehet. i Osthem lever också de som hade landet innan Stormlänningarna kom. Här lever också de stolta Tronlänningarna.
Det ni ser på bilden är en kvinnlig Gerbanis anhängare. En kvinnlig krigare, eller som det heter Sköldmö. Det avhuggna huvudet invid henne är från ett Bastjurs. Närmare bestämt ett litet skogstroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar