Ännu en av den Gyllene Tronens tjänare. Blazing steel i högerlabben och en Chockmaul i vänsternäven. Inbyggda knogjärn (precis som den gode Dreddis) i handskarna och stålhättade kängor. Hon är en Arbites precis som Gorya Niktin. Arbites är en slags polisiär enhet som har mycket större befogenheter än en vanlig snut. Man kan säga att dom är Warhammer 40K:s version utav Judge Dredd. Jag älskar att teckna outrageous klädstilar och frisyrer och när man tecknar "gubbar" till Dark Heresy så är det verkligen bara att bränna på. Tro mig, den här bruden (Travesty Mundane?) ser väldigt normal ut om man jämför med det persongalleri som finns presenterat i Dark Heresy boken. Ibland, eller snarare ganska ofta så är det svårt att se vem som tillhör Imperiet och vem som tillhör The Warp.
3 kommentarer:
Jag gillade din serie i Utopi som jag skrivit på min blogg. Tänker du göra fler skyttegravsserier?
Jag läste faktiskt vad du hade skrivit imorses på din blogg. Tack!
Jo. Allt som jag gör nu kommer att ha med den världen att göra. Jag har valt att kalla projektet för "Den Svarta Jorden". Nästa serie kommer att beröra Falköping. Den serien är till för att etablera världen för läsaren. Nästa efter den kommer att ha med Ranson-A att göra återigen.
Man kan säga att boken som jag håller på med (den första) är indelad i lite olika delar där Ranson-A spelar in till viss del. Kriget kommer att finnas med också, men det är inte en jätteviktig del i just den här boken.
Jag stör mig ofta på att man har en enda central karaktär i framför allt serier. han/hon blir varumärket men samtidigt står och faller hela världen med hen.
Min serie kommer mer att handla om världen där folk kommer in i och spelar en roll men som sedan kan försvinna därifrån.
Jag kommer att revidera "Bunkerfeber" (en tidig serie jag gjorde. Det är en hyllning till KULT-rollspelet) till att passa in bättre i boken.
Det är svårt att ha med bra handling och intressanta vändningar på ynka tio sidor. Jag håller helt med dig om att min avslutning i "Stora A" blev lite tafatt och mesig.
Vad jag menade med avslutningen var väl att den förvridna figuren i slutet gärna kunde ha fläskats på - rent bokstavligen - och sett lite mer bisarr ut. Men visst är det tufft att inte kunna bre ut sig. Därför är det nog en bra idé att låta berättelserna utspela sig i samma värld, men speglas genom olika personer. På så sätt kan man hoppa när som men ändå få ut något av att läsa flera i rad.
Skicka en kommentar